Thursday 31 August 2017

{Swedish} En man som heter Ove - Fredrik Backman

Ni kommer att gråta och skratta samtidigt!

För fans av: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson
Publicerades: 2012
ISBN: 9175031744
Sidor: 348

Goodreads

Baksidestext: Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.


 
Mening
Cover: Den passar (som Min mormor hälsar och säger förlåts cover) perfekt till boken. På botten ser man till och med alla saker som han försöker ta livet av sig. Saaben och katten får förstås inte saknas.

Innehåll: Jag hade inte läst boken än när jag såg filmen, men jag hade den reden på min bokhylla. Två år sen köpte jag boken tillsammans med Min mormor hälsar och säger förlåt vid flygplatsen därför att jag hade några kronor kvar och jag hörde att de var bra. Alltså dåligt var båda inte, men i En man som heter Oves fall tyckte jag bättre om filmen.

Ove har aldrig haft det lätt i livet. Han kom från en fattig familj, förlorade sina föräldrar och sitt hus, sen sitt jobb och när han äntligen hade Sonja, blev det inte lättare ändå. Man skulle tro nu att boken är ledsam och tråkig. Jo, det är det också, men det finns också mycket som man kan skratta om. Boken har någon slags komedi. Det är bara så som livet är ibland.

Speciellt i filmen påminde Ove mig mycket om min farfar, som också dog en kort tid efter min farmor. Det fick mig ännu mer att gråta. Jag tror att det är sant vad de säger: Kvinnor överlever deras män, men män kan inte leva utan deras kvinnor.

Stil: Här skulle man inte förvänta sig lätt underhållningslitteratur. Boken får en att fundera mycket om livet och döden. Jag tycker att boken är bra som det är, men för mig fanns det för mycket prat om bilar och det var ganska långtråkig när han bråkade med sina grannar.

Jag är inte säkert om jag vill läsa fler av Fredrik Backmans böcker. Kanske om jag hamnar på en svensk flygplats med några kronor kvar...

Min slutsats: Bättre än Min mormor hälsar och säger förlåt. Definitivt värd att läsa!

Min värdering: 3/5 knappar

No comments:

Post a Comment